Arbetet med läroplansgrunderna för den grundläggande utbildningen

Till grund för reformen ligger en nationellt växande oro över att elevernas kunnande inom den grundläggande utbildningen har försvagats och att inlärningsresultaten har sjunkit. Särskilt stor oro gäller elevernas förmåga att behärska de grundläggande färdigheterna, det vill säga framför allt läs-, skriv- och räknefärdigheter.

Reformen av läroplansgrunderna, som har sitt ursprung i arbetet med kunskapsgarantin, utgör en del av en större helhet som syftar till att stärka kunskapsnivån och förbättra inlärningsresultaten. Det utökade antalet undervisningstimmar under läsåret 2025–2026 i läroämnena modersmål och litteratur samt matematik har gett mer tid för att utveckla och öva de grundläggande färdigheterna. Reformen av stödet för lärande och skolgång, och den tillhörande tilläggsresursen för gruppspecifikt stöd, har skapat möjligheter att ge eleven stöd i den egna undervisningsgruppen omedelbart när behovet av stöd uppstår.

Den ändring av lagen om grundläggande utbildning som ligger till grund för reformen av grunderna för läroplanen motiverades i regeringspropositionen (RP 35/2026 rd) till riksdagen, utöver de försämrade inlärningsresultaten, bland annat med att vitsorden i den grundläggande utbildningen har stigit samtidigt som kunskapsnivån har sjunkit. Nivån för den lägsta kunskapsnivån upplevs som oklar, och elevernas övergång från en årskurs till nästa grundar sig inte överallt på samma nivå av kunnande.

Det finns stora skillnader mellan skolorna i bedömningskulturen, i lärarnas bedömningskompetens och i hur olika läroämnens mål har betonats. Bedömningskriterierna för slutbedömningen och för bedömningen i årskurs 6 har upplevts som tolkningsbara, och de begrepp som används i dem har i vissa fall ansetts vara mångtydiga. Bedömningen av elevens arbete har i vissa situationer upplevts blandas samman med bedömningen av uppförandet, vilket har gjort det otydligt i vilken utsträckning eleven behärskar innehållet i det läroämne som bedöms. Även kompensationsprincipen i bedömningen av kunnande har upplevts som öppen för tolkning, och det förekommer stora variationer i hur den tillämpas.

När arbetet med kunskapsgarantin inleddes genomfördes under ledning av undervisnings- och kulturministeriet en enkät riktad till lärare och rektorer. Över fyra tusen yrkesverksamma inom utbildningssektorn besvarade enkäten. Responsen var mycket samstämmig med den lägesbild som beskrivs i regeringens proposition. Lärarna efterlyste nationellt fastställda mål och bedömningskriterier för kunnande för varje årskurs i de olika läroämnena.

Bedömningen av arbetet upplevdes vara viktig och man ville behålla den som en del av bedömningen i läroämnet. Även bedömningen av uppförandet ansågs vara viktig, och lärarna önskade nationellt fastställda mål för bedömningen av uppförandet.

Dessutom framfördes önskemål om att en elev inte ska kunna gå vidare från en årskurs till följande om hen inte i tillräcklig grad behärskar målen för sin egen årskurs i de olika läroämnena. Man önskade att bedömningskriterierna ska vara så tydliga att de som sådana kan diskuteras med elevens vårdnadshavare. Lärarna efterlyste även nationell styrning för hur frånvaro inverkar på bedömningen av kunnandet.