Janni Turpeinen: Som volontär ”får du i praktiken gratis världens dyraste erfarenhet”

När Wrocław blev Jannis hem för tio månader, växte känslan av hemmastaddhet fram ur små vardagliga likheter mellan henne och lokalbefolkningen. 

– Jag tyckte det var helt underbart att när man steg på spårvagnen i Polen under rusningstid var det 90 procent av tiden helt tyst! De verkar också ha samma känsla för att man ska ge varandra utrymme, minns Janni. 

Det som hade lett Janni till lugnet i den polska spårvagnen var ett löfte som hon mindes från ett presentationsbesök hos Maailmanvaihto, som både sänder volontärer utomlands och tar emot internationella volontärer: Genom Europeiska solidaritetskåren kan man åka utomlands och bo – ”gratis”. 

Meningsfullt arbete – men för vem?

– Att söka volontärarbete fick mig att fundera på för vem jag egentligen gör det där arbetet, berättar Janni. – Man får ingen lön, så vad är det som motiverar mig? 

Den polska organisationen Foundation of Social Integration Proms verksamhet till stöd för ekonomiskt utsatta barnfamiljer, romska familjer och ukrainska krigsflyktingar kändes meningsfull. Också arbetsuppgifterna inom sociala medier, video- och fotografiarbete samt evenemangsplanering lockade. 

Ändå blir Janni mycket eftertänksam när temat meningsfullt arbete kommer på tal. 

Att hennes egen arbetstid till stor del gick åt framför en skärm eller i sällskap med andra volontärer fick den skarpsynta unga kvinnan att ifrågasätta hur direkt hennes insats egentligen påverkade lokalsamhället. 

– Jag kände aldrig riktigt… börjar Janni, men rättar sedan sig själv: – Hmm, jag höll på att säga att jag inte upplevde att jag påverkade lokalsamhället. Nu började jag fundera på om jag kanske ändå gjorde det, eftersom jag såg hur glada barnen blev vid de evenemang som vi ordnade. 

Janni minns särskilt en händelse från den sista veckan av volontärperioden, när ett barn i daghemsåldern kom tillbaka efter att redan ha gått därifrån – bara för att önska Janni en ”god dag”. 

– Mitt hjärta smälte direkt! Barnet hade tagit reda på i något översättningsverktyg hur man hälsar på finska. Det var en så sympatisk sak. 

Vänskap och ensamhet i en mångkulturell miljö

I början kände Janni att de andra volontärerna snabbare värmde upp inför nya bekantskaper. Hon kan inte säga om det handlade om ”en finländsk kulturgrej” eller ”en jag-grej”. 

Många andra i gruppen hade också någon annan från samma land omkring sig, medan det inte fanns någon annan nordbo i volontärkretsarna. Det kändes tidvis ensamt, eftersom Janni kände igen hos sig själv en längtan efter att få dela sin egen kultur med någon. 

Under den senare delen av volontärperioden fördjupades ändå en del vänskaper, och till slut var kultur bara en sak bland andra i vänskaperna. 

– Vi är ändå alla våra egna personligheter, det spelar ingen roll varifrån vi kommer. Vänskap kan byggas över många slags broar, funderar Janni och ger ett exempel: – En av mina bästa vänner kunde i praktiken ingen engelska när vi träffades, men på något sätt lärde vi oss ändå att kommunicera och ha roligt tillsammans! 

I den mångkulturella kretsen av rumskamrater och vänner skedde lärandet inte bara genom samtal utan också genom att iaktta praktiska situationer. 

– Vi vande oss vid att vi inte alltid genast förstår varandras sätt. Det skulle vara nyttigt för många att lära sig en sådan tolerans. 

En resa till sig själv långt hemifrån

I efterhand bedömer Janni att volontärperioden gjorde hennes värderingar tydligare. Öppenheten för nya erfarenheter stärktes. Och å andra sidan: när hon befann sig långt borta från sina närmaste lärde hon sig att uppskatta dem på ett nytt sätt. 

Erfarenheten klargjorde inte bara hennes värderingar, utan också valet av studieområde. Arbetsuppgifterna inom sociala medier väckte ett intresse för marknadsföring, och intresset för det internationella styrde henne just till utbildningsprogrammet för internationell affärsverksamhet. 

De motgångar som hörde till volontärperioden påskyndade i sin tur Jannis självständighetsprocess. Nu litar hon på att hon klarar situationer av alla slag. I efterhand har till exempel oron för den egna språkförmågan känts som ”en riktigt dum rädsla”. 

När man frågar Janni vem hon skulle rekommendera den europeiska volontärverksamhet som i år firar trettio år till, utbrister hon: 

– Åh, jag skulle vilja säga att det passar precis alla och av alla tänkbara skäl! Å andra sidan skulle jag vilja att sådana människor fick syn på den här möjligheten, för vilka den inte är ett självklart alternativ. Volontärarbete är inte bara gratis arbete, utan också en investering i dig själv. Du får i praktiken gratis världens dyraste erfarenhet!

En framtid full av hopp – och osäkerhet

I den närmaste framtiden väntar en flytt till huvudstadsregionen för Janni, när Aalto-universitetets campus i S:t Michel flyttar till Otnäs i Esbo. Hon som har vuxit upp på en liten ort medger att hon har vissa reservationer inför huvudstaden. 

– I slutändan är Helsingfors en ganska mångkulturell plats. Där finns internationella kulturer och människor från olika delar av Finland. Kanske smälter jag in där ganska bra, säger Janni med lugn i rösten. 

Lugnet rämnar dock lite när blicken vänds mot större frågor. Även om Janni ser hoppfullt på sin egen framtid väcker världsläget helt andra känslor hos henne. 

Krigen, klimatförändringen och polariseringen oroar. Världen verkar uppriktigt sagt inte vara en särskilt rättvis plats, och många av dem som sitter vid makten verkar inte heller särskilt lämpade för sina uppgifter. 

– Och även om alla diktatorer och trumpfigurer och monstruösa miljardärer på något sätt raderades bort, skulle någon annan stiga upp i deras ställe. Människor i höga positioner blir ofta på något sätt blinda, suckar Janni. – Jag skulle vilja att världens mest inflytelserika och rikaste människor fick se hur livet ser ut i den motsatta ytterligheten. 

Osäkerheten inför framtiden bekymrar Janni inte bara för hennes egen skull, utan också för alla barns och ungas. Och inte utan orsak: enligt den färska ungdomsbarometern ser redan hälften av de unga i Finland pessimistiskt på världens framtid. 

– Men kanske tänker många unga också att vi kan förändra saker, eftersom vi är framtidens generation. 

Text: Laura Mettälä

Intervjun ingår i Europeiska ungdomsveckan som ordnas 24.4–1.5.2026. Syftet med veckan är att främja ungas samhälleliga delaktighet och medborgarinflytande genom att låta ungas röster höras. I år fokuserar ungdomsveckan på solidaritet och rättvisa samt på den europeiska volontärverksamhetens 30-åriga framgångssaga.