Ett land i behov av handledning
När jag 2016 tog emot ett jobb som studiehandledare vid en ansedd nepalesisk läroanstalt, visste jag ingenting om vad som väntade. Ingen hade hjälpt mig välja karriär under min egen skoltid. I Nepal finns det endast ett par elitskolor som följer internationella läroplaner (A level, IB) och erbjuder stöd av detta slag för sina elever. Största delen av skoleleverna i Nepal erbjuds ingen karriär- eller studiehandledning i skolan överhuvudtaget.
Jag klarade av jobbet på något vis under det första året. Mitt arbete gick främst ut på att skriva rekommendationsbrev för elever som sökte sig utomlands för att studera, i synnerhet till amerikanska universitet. Högskolestudier utomlands är mycket vanliga i Nepal. En orsak kan vara det dåligt fungerande högskolesystemet i landet.
Nya lärdomar från Indien
Under mitt första arbetsår stötte jag på den indiska rörelsen IC3 (International Career and College Counselling), vars syfte är att stärka studiehandledarnas förmåga att stödja sina elever. Jag anmälde mig till en konferens i New Delhi. Det visade sig vara ett fantastiskt beslut och under konferensen kunde jag knyta kontakter, lära mig av specialsakkunniga inom ämnesområdet och – framför allt – få insikter i vad studiehandledning egentligen handlar om. Jag hade inget annat val än att besluta mig för att se till att alla elever i Nepal någon dag kommer att få tillgång till karriär- och studiehandledning.
Med denna vision i tankarna deltog jag i en ett år lång kurs i karriär- och studiehandledning. I kursen ingick fyra obligatoriska veckolånga närstudieavsnitt vid fyra indiska universitet. Min skola finansierade inte mina resekostnader för det första studieavsnittet i Indien och jag hade inte råd att betala de höga kostnaderna. Jag bad om hjälp av mina nepalesiska vänner som är bosatta i Finland och som jag hade träffat som utbytesstuderande vid yrkeshögskolan Diakonia 2015. Alla fyra som jag tog kontakt med valde att stödja mig och en nära vän i Australien bidrog med resten av finansieringen. Tack vare deras hjälp lyckades jag ta detta stora steg.
En egen databas som studiehandledare
Under studierna som pågick i ett års tid lärde jag mig hur jag bättre kan stödja mina elever. Med tiden insåg jag att studiehandledning är avsedd för alla elever, oberoende av var de vill studera. Mitt fokus skiftade från elever som vill studera utomlands till de som vill stanna kvar och studera i Nepal. Det är viktigt att även satsa på dem, eftersom även de saknar kunskap om studieprogram och läroanstalter.
Jag var en av de första att utexamineras från IC3-programmet i Nepal, och det blev allt tydligare för mig att vi saknade resurser för att stödja våra elever. Det saknades synkroniserad information om högskolorna i Nepal och deras studieprogram och kurser. Situationen var den samma när det gällde studerande som sökte studieplats i Indien, USA, Storbritannien eller Australien. Månad efter månad gick jag igenom universitetens webbplatser och intervjuade stipendiater, för att bättre förstå den rådande situationen. Allt fler studerande började dela sina erfarenheter med mig och till slut kände jag mig tillräckligt säker för att hålla presentationer om olika teman med koppling till att ansöka till högskoleutbildning.
Är det min studieframgång eller mina intressen som avgör min framtid?
I Nepal börjar eleverna direkt efter årskurs 10 studera naturvetenskap eller förvaltning, beroende på sina vitsord. Högpresterande elever siktar på naturvetenskap, medan medelstarka eller svagt presterande elever börjar studera förvaltning eller konst. Så här ser situationen av tradition ut i gymnasierna i Nepal: eleverna väljer sin framtida studieinriktning utgående från sin studieframgång, inte utgående från vad de är intresserade av. Skolan erbjuder nästan inget stöd överhuvudtaget som skulle hjälpa eleverna ta reda på vad de är intresserade av och planera sin framtida karriär. Därför började även jag studera naturvetenskap efter årskurs 10 och bytte först senare till socialarbete, när jag insåg att jag inte är intresserad av naturvetenskap.
Att ansöka till högskoleutbildning är en process som kräver ökad självinsikt hos eleven samt kännedom om de egna styrkorna och svagheterna samt om de egna målen och visionen för livet, för att eleven ska kunna fatta rätt beslut för just honom eller henne. Denna princip har varit min ledstjärna i min roll som studiehandledare. Den leder eleverna i rätt riktning under studierna och karriären. Jag anser därför att det är ytterst viktigt att alla skolor har en gynnsam atmosfär och tillräckliga resurser – i synnerhet mänskliga resurser – när det gäller karriär- och studiehandledning. På det här viset kan våra elever bättre själv välja bland olika karriäralternativ och fatta beslut som passar just dem.
Pragati Karki studerar inom det internationella Erasmus Mundus-magisterprogrammet Research and Innovation in Higher Education. Som en del av sina studier var hon högskolepraktikant vid Utbildningsstyrelsen våren 2022.