I skolorna finns stor kompetens och entusiasm för att ta fram idéer och för att förverkliga en hållbar framtid. Detta är viktigt, eftersom det enda sättet att lösa de allt mer komplicerade utvecklingsbehoven och -utmaningarna som skolgemenskaperna ställs inför i sin vardag är att få alla att arbeta mot samma mål. Det ömsesidiga beroendet mellan aktörer och verkningar, som är typiskt för komplexa fenomen, förutsätter en kollektiv lärprocess som utgår från flera perspektiv: utveckling genom försök.
Purppurainen kuva kartasta, jossa on ikuisuussymbolin muodostava junaratamalli, irtonaisista puujunaradan osista sekä kuusenpaloista

Skribenter: utvecklare Paula Tyrväinen och sakkunnig Kaspian Herrala, Innovationscenter (Utbildningsstyrelsen)

Utveckling genom försök kan göra det möjligt att starta en kollektiv lösnings- och lärprocess i skolorna. I denna utvecklingsmetod görs arbetet stegvis tillsammans med utvecklare, intressegrupper och målgrupper. Först definieras problemet, sedan går man vidare till idéarbete och därefter till att ta fram lösningar med hjälp av prototyper och försök. Det viktigaste är att den kollektiva försöksprocessen sammanför olika synvinklar och kompetenser och att lösningens duglighet undersöks genom försök i den dagliga miljön.

Det är lätt att gå vilse i försöksvärldens termdjungel. Ett sätt att reda ut begreppen är att dela in försöken i

  • snabba försök
  • planmässiga försök
  • forskningsförsök.

Snabba försök är en naturlig del av arbetet för alla pedagoger: Vilka pedagogiska lösningar fungerar i vilken situation? Planmässiga försök anknyter ofta till större teman i skolans vardag, såsom elevernas frånvaro eller digitalisering, och de förutsätter mer långvarig kollektiva lärprocesser. I forskningsförsök är målet att producera information om försökens effekter till exempel med hjälp av randomiserade försökskonstellationer.

För att underlätta arbetet för hållbar utveckling delar Utbildningsstyrelsens Innovationscenter med sig av sina synpunkter på utvecklingen inom undervisningen och småbarnspedagogiken och på verksamhetskulturens förändring, framför allt med hänvisning till planmässiga försök. De perspektiv och verktyg för experimentell utveckling som presenteras nedan har tagits fram i försöksprogram som genomförts tillsammans med skolor och kommuner. Lärdomarna från försöksprogrammen kan bidra med inspiration till skolans arbete för hållbar utveckling och till att undersöka hållbarheten i gemenskapens verksamhetssätt samt kan sporra till en bestående förändring av verksamhetskulturen.

Vilka behov gagnar den experimentella utvecklingen? Nästan vilka som helst – så länge det inte finns något färdigt svar på problemet som ska lösas. Experimentell utveckling är ett bra redskap när man vill lösa en komplicerad utmaning som är svår att överblicka och till vilken man kanske vill hitta helt nya lösningar. Om man däremot redan på förhand vet vad utvecklingsarbetet förväntas leda till, behövs inget experimenterande. Försök är ett sätt att navigera i osäkerhet med lärande och interaktion som redskap

Purppurainen piirroskuva, jossa puujunaradan osaa liimataan ehjäksi

När man vill identifiera genuina behov gäller samma principer som är utmärkande för hela försöksprocessen: arbetet görs inte på egen hand eller i smyg för andra. Vilka andra aktörer borde alltså delta i försöket för hållbar utveckling? Hur ser hållbarhetsbehovet ut på kommunens, skolans, lärandets och uppväxtgemenskapens nivå? Vilka olika kompetenser och perspektiv behövs för att skolan ska kunna tillgodose behovet?

Detta är de första frågorna som måste ställas när man vill utforska den hållbara utvecklingens komplexitet genom försök. I en okänd terräng gäller vanligen tumregeln: Ju fler perspektiv, desto bättre. Därför lönar det sig att söka efter potentiella partner som kan bidra till en bättre förståelse av problemet, inte bara inom gemenskapen utan också utanför skolan, i barnens och ungdomarnas uppväxtgemenskap.

Förstå behovet

Det går inte att greppa hela hållbarhetsbehovet på en gång. Skolorna och hela den offentliga sektorn har en starkt integrerad planeringskultur där det anses vara en dygd att på förhand fastställa tydliga mål, tidsplaner och resultat i projektplanen. Uppfattningen om att projektet är en linjär process från planering till resultat är dock ägnad att vilseleda utvecklaren när man ställs inför ett tillräckligt komplicerat fenomen. Då måste man lämna utrymme för kursändringar eller till och med för att omdefiniera de ursprungliga behoven allt efter som kunskaperna ökar under utvecklingsprocessens gång och i samband med försöken. Till exempel kan en frågeställning som man har arbetat med visa sig vara ett av symtomen i stället för en bakomliggande orsak som måste lösas

Vihreä piirros neljästä linnunpoikasesta pesässään huutamassa ruokaa

Ibland bestämmer man sig för att omformulera problemet som ska lösas när man granskar det i ett vidare perspektiv som även involverar barns och ungas skol- eller uppväxtgemenskap. Eleverna har infallsvinklar som avviker från lärarnas, föräldrarnas och andra relevanta gruppers olika perspektiv, men genom att låta vyerna mötas lägger man bit för bit den mosaik som bildar hållbar utveckling. Det väsentliga är att de olika perspektiven bemöts med empati och ges lika värde. På så sätt kan man hitta ett genuint, gemensamt behov och formulera ett problem och ett förändringsmål som inspirerar till samarbete.

Det är viktigt att hitta rätt behov och riktning, men detta behöver inte ske med en gång. Steg för steg framträder riktningen och målen. De olika alternativen blir lättare att urskilja och kreativiteten får mer utrymme. Ju större utrymme man har desto fler tillfällen finns det för kollektivt lärande. I skolans hektiska vardag måste dessa tillfällen ibland skapas målinriktat. De långa processerna kräver också mod.

Tillbaka upp

De gemensamma lärprocesser som försöket ger möjlighet till producerar inte bara förståelse för potentiella lösningar utan också en inkluderande och innovativ verksamhetskultur i skolgemenskapen. I bästa fall erbjuder försöksprocesserna möjligheter att testa nya handlingssätt, nya idéer för delaktighet, för gemensamma aktiviteter och för att betrakta situationen ur flera perspektiv på ett sätt som hela gemenskapen drar lärdom av.

I experimentell utveckling som siktar på hållbarhet är eleverna och familjerna inte bara objekt för verksamheten och planeringen, utan jämlika aktörer och partner. Ta fasta på följande frågor:

  • Hur får vi med eleverna, familjerna och fritidsaktörerna?
  • Hur främjar vi deras delaktighet i försöken?

Att få sin röst hörd är en nyckel till delaktighet

Skolornas förmåga att skapa upplevelser av delaktighet genom gemensamma aktiviteter ökar engagemanget för den gemensamma hållbara framtiden och det ömsesidiga förtroendet mellan parterna. En låg hierarki och öppenhet är utmärkande drag för experimentell utveckling

Sinisävyinen piirros pyörätuolilla viilettävästä hahmosta

När behovet har verbaliserats tillsammans kan man gå vidare till att formulera lösningsidéer med hjälp av de olika kunskaperna som finns i gemenskapen. Under samutveckling kan de mest lovande idéerna uppstå från oväntade iakttagelser. När olika idéer flätas samman uppstår insikter om olika lösningsprototyper och genom att testa dessa lär man sig. Framför allt med barn och unga är det givande att samla idéer och bakomliggande erfarenheter på mångsidiga och kreativa sätt.

Samtal är inte det mest naturliga sättet att uttrycka åsikter och tankar för alla. För att alla ska få sin röst hörd behövs olika metoder och kombinationer av metoder. Nya metoder som inte har testats tidigare hjälper också en att tänka utanför boxen och utifrån fräscha perspektiv. Olika pedagogiska metoder bidrar till entusiasm och nytänkande. Idéer kan uppstå genom skådespel och alternativa lösningar kan byggas till exempel av legoklossar. När sensitiviteten för fenomenet ökar väcker också iakttagelser i vardagen nya tankegångar.

Lov att misslyckas

Nya lärdomar är det viktigaste målet när man testar en prototyp i skolgemenskapens vardag och utvärderar responsen som fås på den. Målet med de första systematiska försöken är inte att producera färdiga lösningar, utan att få mera kunskap. När man frångår tvånget att lyckas på första försöket hittar man mod att testa även mer riskfyllda, innovativa och icke-intuitiva lösningar. I försöksgemenskapen är det viktigt att säga följande högt: det är tillåtet misslyckas, men vi har skyldighet att lära oss!

I bästa fall är en försöksprocess som siktar på hållbarhet ändå en naturlig del av vardagen, inte ett extra arbete vid sidan om. Därför är det viktigt att identifiera var och när det är mest fruktbart att reflektera över lärdomarna från försöket. När man till exempel snabbt avrapporterar resultaten efter samutveckling eller antecknar de egna observationerna i ett gemensamt dokument skapas utrymme för reflektioner över de egna och andras insikter.

Tillbaka upp

Perspektiven som erbjuds här grundar sig på iakttagelser som ackumulerats i Innovationscentrets försöksprogram, men i sista hand avgör särdragen i varje enskild skolgemenskap på vilket sätt gemenskapen bäst kan tillgodose sina vardagliga behov genom försök. När man inte har en färdig schablon, är det viktigaste att komma ihåg själva essensen i experimentell utveckling – att mötas, förälska sig i problemet, fördomsfritt experimentera och vara beredd att lära sig även från misslyckanden.

Kommer du att tänka på någon dimension av hållbarhet som berör din skolgemenskap och som du skulle vilja närma dig i den experimentella utvecklingens anda? Ta tag om temat och forma en lärprocess som skapar delaktighet i din gemenskap och preciserar både behovet och lösningen bit för bit, genom försök.

Använd Innovationscentrets verktyg för att trigga gemenskapens tänkande. Med hjälp av verktygen kan ni skissa upp det hållbarhetsbehov som skolgemenskapen har upptäckt, ta fram idéer för lösningsprototyper och säkerställa att arbetssättet med många perspektiv förverkligas även när ni reflekterar över försöket. Verktygen finns på Innovationscentrets webbplats och är fritt tillgängliga för alla.

Vihreäsävyinen lentävä kirja, jonka nokkana ja runkona on lyijykynä
Tillbaka upp